Innehåller, utöver de 29 små preludierna, även Melodi samt Två preludier.
Praktisk utgåva tillrättalagd efter samtliga bevarade källor.
Format: A4, häftad.
Utgiven i samarbete mellan Forlaget Mixtur och Forlaget Aarhus Musik, 2025.
Ur förordet (i översättning till svenska):
Även om Carl Nielsen vid flera tillfällen under sitt liv visade intresse för orgeln, tog han först på allvar itu med att komponera för instrumentet under sina sista levnadsår. Resultatet blev samlingen 29 små preludier för orgel eller harmonium, op. 51, samt det monumentala verket Commotio, op. 58.
[...]
Efter utgivningen av preludierna 1930 uppstod en debatt om deras lämplighet för gudstjänstbruk. I Dansk Musiktidsskrift menade Poul Hamburger att endast nr 14 och 29 uppfyllde kraven på en modern kyrkostil. En annan recensent, Knud Hjortø, var mer positiv i Vor Ungdom:
”Preludierna bör vara kända av danska organister och läggas fram för församlingen. Att många till en början finner dem något egendomliga och kanske lite för glada är möjligt, men å andra sidan har man efterhand vant sig vid musik i äldre stil, och den stela högtidligheten räknas säkert mindre än förr.”
Carl Nielsens egen kommentar var bland annat: att det är svårt att vara helt objektiv inför sina ”små, kära skapelser”, men att han ansåg nr 8, 11, 15, 18, 22, 26 och 28 mindre lämpade för kyrkligt bruk, medan nr 1, 2, 3, 5, 7, 10, 12, 14, 19, 21, 25 och 29 kunde framföras i kyrkan – nr 14 och 19 gärna som ingångsspel, de övriga som utgångsspel. Om de övriga numren i häftet ville han i detta sammanhang inte uttala någon bestämd mening.
[...]
